Det går bara inte..
Det har fortfarande inte sjunkit in. Har verkligen inte kunnat sova inatt, har tänkt på allt möjligt, hur snabbt någonting kan frändras, och hur ledsen man kan bli av ett ända sms. Våran sjukt omtyckta no lärare är borta. Han är borta. Känns som det var igår jag såg honom cykla förbi mig på stan, le och säga hej sådär käckt. Att han känner igen elever han inte ens har längre, det är speciellt enligt mig. Jag menar, undr hur många elever han ha haft genom åren. Jag tog inte speciellt mycket plats i min gamla klass på GA, pratade inte speciellt mycket på lektionerna, och var tyst speciellt på no lektionerna eftersom jag inte kunde någonting. Ändå känner han igen mig.
Han gjorde mycket för oss den tiden, han lärde oss grymt mycket saker som vi har nytta av i framtiden. Han lärde ut på ett sätt som fick oss vilja veta mer om saker, om livet och om andra intressante ämnen. Hans skrockade så himla roligt när man sa något underhållande. Alla elever, och då menar jag verkligen alla elever och dessutom lärare hade respekt för honom, det visste han säkert. Du var grymt omtyckt ska du veta, och du är grymt saknad.
Vila i frid bästa no läraren Martin Johansson.
Kommentarer
Trackback
